Kaninen härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Tamkaninen (Oryctolagus cuniculus) är växtätande, men även en och annan insäkt kan komma med i födan. Kaniner är ganska nattaktiva och lever i det vilda i flock. De gräver hålrum i marken som bon och inreder hålrummen med gräs och löv. Ungarna får ett eget hålrum som inreds utöver gräs, även med päls från modern så att ungarna blir vana vid moderns lukt.

Kaniner är en beteckning på olika släkten och arter i familjen harar. Dessa djur är inte närmare släkt med varandra än andra djur i samma familj. Därför används ordet kaniner inte inom systematiken. Kaniner hålls som husdjur men föds även upp som köttdjur. Kaniner lever i regel i sex till åtta år, men det har förekommit kaniner som nått åldern 15 år.

I Sverige syftar ordet kaniner huvudsakligen på arten europisk kanin (Oryctolagus cuniculus).

Det finns många olika kaninraser, som man kan tävla med i utställningar precis som med hundar och hästar. Det finns också en annan gren för kaninälskare: kaninhoppning, vilket är väldigt populärt både bland barn och vuxna.

Den vanligaste kaninsorten för husdjursbruk är dvärgväduren. Den är lätt att få tam och kelig och har ett vänligt psyke.

I det vilda lever kaninen på grässlätter. Därfär är det viktigt att man inreder tamkaniners bur med spån eller liknande så att den får ett mjukt underlag att gå på för att inte få problem med fötterna. För den som har tamkaniner är det också viktigt att hålla efter klorna. Även kaniners tänder växer livet ut och rätt föda är viktig så att tänderna inte växer för långa.

Ett tips till de som ska skaffa tamkaniner för utebruk är att de bör ha en regäl bur med riktigt nät. Kaninen är smartare än man tror och hittar alla vägar möjliga att ta sig ur buren. Kaniner för utebruk under vintern bör ha en issolerad del på ben, så att den inte fryser ihjäl.