Ollonet, glans, är den yttersta delen av penis. Ollonet kan ha olika form och täcks helt eller delvis av förhuden. På en omskuren man är ollonet blottlagt.

Ollonet innehåller en mängd känselnerver som stimuleras vid beröring och som spelar stor roll för den sexuella upphetsningen hos en man. På ollonet mynnar urinrörsmynningen som är öppning för både sperma och urin. Området på undersidan av ollonet där förhuden fäster kallas frenulum (förhudsbandet) och är ett mycket känsligt område för beröring.

Blindtarmen, caecum, är en cirka 10 cm lång del av tarmkanalen hos människor och andra djur. Blindtarmen består av den ficka eller påse som tunntarmen mynnar ut i när den övergår i tjocktarmen.
Blindtarmen är hos människan ett rudimentärt organ, det vill säga ett organ som har förlorat sin tidigare huvudfunktion. Hos många djur, bland annat hästar, fyller blindtarmen däremot en praktisk funktion som ett utrymme där bakterier och andra mikroorganismer kan bearbeta födan med processer som djuret annars inte har tillgång till. Blindtarmen lever på cellnedbrytande bakterier.
Hos människor har blindtarmen ett bihang, det så kallade maskformiga bihanget, lat. appendix vermiformis. Bihanget kan bli inflammerat, ett tillstånd som på svenska något oegentligt kallas för blindtarmsinflammation, appendicit på medicinsk latin. I bihanget finns lymfvävnad där bland annat B-lymfocyter utvecklas och producerar antikroppar. B-lymfocyter utvecklas däremot huvudsakligen i andra delar av kroppen, vilket innebär att bihanget inte har någon avgörande betydelse för det lymfatiska systemet.

Bröstvårta är hos människor och andra däggdjur en lätt utbuktande kroppsdetalj som finns hos både hanar och honor. Hos honor är det genom bröstvårtan som mjölken från kommer ut. Nyfödda bröstkötlarna däggdjur har en medfödd instinkt att söka upp och suga på den för att få mjölk och därigenom näring, detta kallas att dia hos djur och att amma hos människor.

Hos människor är bröstvårtan placerad centralt på brösten. Runt själva bröstvårtan finns en vårtg, som i allårdmänhet har något mörkare pigmentering än omkringliggande hud.

Bröstvårtorna tillhör både kvinnornas och mäns oregona zoner, och kan erigeras vid sexuell upphetsning.

Omkring 5% av den mänskliga population har en extra bröstvårta

Klitoris, clitoris (efter latinska clitoris, från grekiska kleitoris, eg. "liten kulle"), kallas ibland också kittlare på svenska, är en del av kvinnans könsorgan som är starkt sexuellt retbart. Klitoris innehåller svällkroppar och kan därigenom förstoras vid sexuell retning. Klitoris är i sin utformning också en direkt motsvarighet till mannens ollon. Många har uppfattningen att endast ollonet är en del av klitoris, men denna del är i själva verket bara toppen. Klitoris kan jämföras med en penis som ligger bakåtvikt, nästan helt dold i omgivande vävnad. Basen är placerad i den nedre delen av venusberget, och skaftet pekar i riktning mot slidans öppning, där själva ollonet sitter i skärningspunkten med de inre blygdläpparna.

Näsapan (Nasalis larvatus) är en art som tillhör familjen markatta apor, vilka alla är bladätare. Hanen hos näsapan har en stor hängande näsa som kan bli upp till 18 centimeter lång, och som tros ha tillkommit genom sexuellt urval. Näsapan är foderspecialist, och föredrar frukter av olika slag.

Ovanligt för en apa är att näsapan gärna simmar, och medtagna näsapor har till och med återfunnits flera kilometer ute till havs. Näsapan lever i mangroveskogarna ute på Borneo, där görs nu allt för att stoppa skövlingen och plantera nya träd, för att näsapan inte ska utrotas.

Näbbdjuret är ett litet äggläggande däggdjur som lever i Australien. Det ser ut som en utter med bäversvans, men har en näbb.

Djuret är ungefär 46 cm långt, inklusive en svans på 12 cm. Det väger ungefär ett kg. Hannen är större än honan.

Kroppen är tillplattad och benen mycket korta. Fötterna har fem tår som är förenade med simhud. På de främre fötterna sträcker sig simhuden förbi klorna. Alla tår är korta, starka och lämpliga för grävning. Bakbenen är korta, riktade bakåt och försedda med längre klor som räcker längre ut än simhuden. Hannen har en gifttagg på vardera bakbenet, som tros användas som försvar, främst andra aggressiva hannar under parningssäsongen men även mot rovdjur. Giftet har en ovanlig molekylär sammansättning och är starkt nog för att döda mindre däggdjur (dock inte andra näbbdjur). Hos människan orsakar giftet en intensiv kronisk smärta som kan vara i flera månader. Svansen är platt, bred och bevuxen med långa hår, som är mycket glesa eller saknas helt på undersidan. Den är något lik en bäver. Huvudet är ganska platt, litet och försett med en bred näbb, som liknar ändernas.

Näbben skiljer det från alla andra däggdjur. Båda käkarna är nämligen utdragna och i hela sin längd klädda med en hornartad hud som bakåt fortsätter i ett egendomligt, sköldlikt veck (som skyddar ögonen vid grävningen i jorden) och bär hos det gamla djuret hornskivor. Det unga djuret har däremot kindtänder, 2 på varje sida i överkäken och 3 i underkäken, vilka så småningom blir avnötta och faller ut. I stället för tänderna utbildas sedan de omnämnda hornskivorna.

Näsborrarna ligger på ovansidan av näbben, nära dess spets. Ögonen sitter högt uppe på huvudet och öronöppningarna, som kan tillslutas, ligger nära bakre ögonvinkeln. Tungan är köttig och försedd med hornartade tänder. På grund av detta bildar näbben en förträfflig silapparat för att ur vattnet avskilja sådant som är ätbart och gömma det i de rymliga kindpåsarna, som sträcker sig längs med huvudets sidor. Fällen är brun och utgörs av en mjuk tjock och vattentät bottenull, ur vilken täta, grova stickelhår skjuter fram. Näst efter uttern sägs näbbdjuret ha den tätaste pälsen av alla djur, med ca 900 hårstrån per kvadratmillimeter. Näbbdjuret klarar att simma i både ljummet och kallt vatten (ner till nollpunkten), och upprätthåller en konstant kroppstemperatur på 31-32 grader.

Näbbdjuret fäller ut simhuden mellan tårna när det simmar, och styr med svansen. Ögonen är stängda under vattnet, och bytet söks på flodbottnen med hjälp av trycksensorer och elektriska receptorer i näbben. Födan består av småkryp, företrädesvis mindre ryggradslösa djur som maskar och räkor. Näbbdjuret äter normalt ett par hundra gram sådana invertebrater dagligen, motsvarande ca 20 procent av dess kroppsvikt.

Näbbdjuret bor i hålor längs åarna i östra Australien (inklusive Tasmanien). Normalt sover näbbdjuret på dagen och är vaket på natten, men frekventa undantag förekommer. Det tillhör ordningen kloakdjur, där näbbdjuret tillsammans med familjen myrpiggsvin utgör de enda medlemmarna. Näbbdjuret är ett av de få döggdjur som lägger ägg, vanligtvis 2 stycken. Äggen har mjukt skal. Näbbdjuret värmer äggen tills de kläcks.

När ungarna kläckts diar de mjölk från mammans päls i 1-3 månader, och lämnar så småningom mamman. Näbbdjur lever väsentligen ensamma i var sitt avsnitt av floden, med sporadiska möten med andra individer av samma art främst under parningssäsongen.

Näbbdjuret saknar naturliga fiender, men jagas ibland av rävar och andra mindre däggdjur. Andra hot mot djuret är miljöförstöring och annan mänsklig påverkan (som resulterar i bland annat brist på naturliga, orörda flodbankar). Näbbdjuret är helt fridlyst (det jagades fram till början av 1900-talet för sin täta päls; köttet sägs smaka illa), och anses officiellt "vanligt men sårbart", dvs. inte direkt hotat av utrotning.

hårigt och hängigt!

Pungråttor (Didelphidae) är en djurfamilj tillhörande underklassen pungdjur, som numera uteslutande förekommer i Amerika, ofta i närheten av människor. De kan anses som de ursprungligaste bland nutidens pungdjur. Under tertiärtiden fanns de även i Europa. Familjen är den enda i ordningen Didelphimorphia.

Hithörande arter är insektsätare eller rovdjur. De utmärks också genom förekomsten av det största antalet framtänder (10 övre och 8 undre) hos nutidens däggdjur. Även hörntänderna är starkt utbildade. Kroppen är ganska satt och svansen tjänar hos flera arter som griporgan. Fötterna har 5 tår och de bakre har motsättlig stortå utan klo. Bakbenen är inte förlängda.

Antalet bröstvårtor växlar mellan 7 och 27. Pungens utbildning är mycket olika. Medan den hos några arter är fullständig utvecklad och djup, består den hos andra bara av två sidoveck eller saknas fullständigt. Många ungar föds åt gången. Hithörande djur har en storlek som ligger mellan kattens och råttans samt utmärker sig genom en spetsig nos.

Alla är nattaktiva och lever mest ensamma. De flesta klättrar i träden och använder sin svans för att hänga under längre tid vid trädens grenar. Födan består av djur- och växtämnen, till exempel sniglar, rötter och frukter. Pungråttor kan bli mellan 5 och 10 år gamla.

Ett släkte som kallas opossum har ett unikt sätt att försvara sig genom att spela död – "playing opossum".